Torsdagen den 8 januari 2009

Den svenska arbetarrörelsen på frammarsch

Den första maj är som bekant arbetarnas dag. Dessvärre har denna arbetarnas dag kommit att förknippas med klasskamp, kollektivism och andra marxistiska företeelser. Nationalsocialistisk front beslutade sig därför att visa befolkningen i Östergötland att det finns ett alternativ för alla arbetare, såväl handens som hjärnans arbetare, ett alternativ som säger nej till klassplittring och despotism men ja till folkgemenskap och ett sunt starkt ledarskap.

Hela marxismens grund vilar på klasskampens idé. Man grundar sina argument på att samhällets maktpyramid ska vändas upp och ned, dvs att den stora massan av kroppsarbetare ska styra istället för välutbildade och människor med generellt högre intelligens. Man vägrar inse att ett sunt samhälle automatiskt lyfter fram de begåvade till topposter medan andra lämpar sig bättre till andra arbeten. Man inbillar sig också att den stora massan är en bättre beslutsfattare än de insatta.

I praktiken så har man dock aldrig lyckats med att forma ett politiskt system efter dessa teser. I de många länder man har gjort revolution så har man avrättat eller avsatt den styrande, utvecklande eliten och infört en "proletariatets diktatur" som påståtts vara en övergångsperiod innan den sanna kommunismen ska ta över. I inget land har dock detta förverkligats, givetvis därför att det är en utopi. I andra länder, som Sverige, har socialdemokratin slagit rot. Här har man dock skapat en egen elit som är helt främmande de kollektivistiska grundidealen. Den socialdemokratiska partipiskan viner hårt mot oliktänkande såväl inom som utanför partiet. Man har således skapat en despotism inte helt olik den kommunistiska verkligheten.

Detta vänder sig nationalsocialismen emot. Den kollektivistiska grundtanken är vansinnig. Massan är inte kapabel att styra ett land, men ett land ska inte heller som i den marxistiska praktiken styras genom förtryck. Därför är det viktigt att visa det svenska folket att en sann arbetarrörelse ställer sig på hela den arbetande befolkningens sida, liksom för de svenskar som tvingas gå arbetslösa till följd av en ansvarslös socialdemokratisk politik.

Förberedelserna skedde i största hemlighet. Tidigare erfarenhet har visat att polisen gärna gör allt i sin makt för att förhindra att Nationalsocialistisk front marscherar på de svenska gatorna men även att ilskna vänstergrupper gärna kommer för att ställa till oreda mot NSF eller annat som råkar komma i deras väg. På morgonen den första maj visste därför bara en handfull personer vart evenemanget skulle äga rum, på grund av hemlighetsmakeriet så var det många sympatisörer som inte kunde deltaga i årets första maj-manifestation. Ett sjuttiotal aktivister hade dock underrättats om att de skulle "åka någonstans" och under förmiddagen fått besked om att det rörde sig om Norrköping.

På eftermiddagen marscherade så sjuttiotalet nationalsocialister igenom centrala Norrköping mot Tyska torget där partiet avsåg att hålla tal. Först ut var undertecknad som kort berörde varför vi samlats på denna arbetarnas dag. Därefter gjorde Patrik Lindvall från NSF-Stockholm sin debut som offentlig talare. Patrik gick in på hur de styrande förstört det svenska folket genom destruktiv propaganda som matas ut via statlig TV. Patrik gick till hårt angrepp mot demokratin och påpekade att det enda som åter kan ge vårt folk sin kämparglöd tillbaka är demokratins avskaffande.

Efter Patrik tog Fredrik Strand megafonen. Fredriks tal angrep främst Vänsterpartiet och Socialdemokraterna och påpekade att dessa knappast företräder några svenska arbetare. Strand gick in på flera av dessa marxistiska partiers grundfel och lyfte fram Nationalsocialistisk front som det enda parti som företrädare av den svenska arbetaren.


Efter detta ställde truppen upp för återmarsch. Allt gick mycket lugnt till väga och det fanns ingen anledning för de närvarande poliserna att på något sätt klaga på den nationalsocialistiska disciplinen, å andra sidan fanns det absolut inget att klaga på hos polisens agerande heller då dessa skötte sig klanderfritt.

Efter det lyckade mötet i Norrköping så samlades aktivisterna strax utanför staden och fick information om att resan nu skull gå vidare mot Linköping. Linköping är staden där en brokig samling av kommunister, anarkister, syndikalister och andra vänstermänniskor gjort sig kända för främst sin kriminella verksamhet. För några år sedan uppmärksammades det hur de under våldsamma förhållanden ockuperade ett hus som de ville ha som ungdomsgård. En ungdomsgård som uteslutande skulle nyttjas av människor med politiska defekter. Pöbeln från Linköping åker också ofta runt och beter sig illa, exempelvis är många av de som misshandlat patrioter och andra som kommit i deras väg i Norrköping just ifrån Linköping. Denna dag skulle nyss nämnda pöbel arrangera ett Reclaim the streets-evenemang i staden. Med tanke på att dessa i regel alltid slutar i kaos och vandalism så var det ett utmärkt tillfälle att visa Linköpingsborna att det finns en svensk arbetarrörelse som inte bygger sin grund på vandalism.

På vägen mot Linköping möttes vi av den trevliga välkomstskylten som sade "Linköping - Där idéer blir verklighet". Sannerligen skulle detta bevisas denna dag.

Väl i Linköping uppstod vissa problem med att hitta parkeringar åt alla bilar men när det väl var löst så började kamraterna ställa upp för att marschera mot centrum. Två cyklande poliser kom fram och vi passade på att efterfråga ett ansvarigt befäl för att se till att inga problem förelåg. Efter någon minut fanns befälet på plats och diskuterade marschväg och andra praktiska detaljer med en ansvarig för manifestationen. Klartecken gavs från polisen och vi kunde börja marschera mot torget som beslutat.


Väl framme ställde fanbärarna upp vid en fontän och övriga deltagare ställde upp framför dem. Undertecknad höll åter ett tal om varför vi samlats. Eftersom det beslutats att bara ett tal skulle hållas denna gång så förlängdes talet något med fler aspekter på arbetardagens syfte. Talet kom också in på Reclaim the streets möte som skulle hållas strax efter NSF:s manifestation och de svenskar som intresserat lyssnade på talet uppmanades att gå dit för att själva få se skillnaden mellan disciplinerad nationalsocialism och kaosartad syndikalism. Förhoppningsvis följde publiken mitt råd.

Att vi valde att begränsa det andra mötet till en talare var för att visa att vårt syfte inte var att ställa till problem i staden. Manifestationen började cirka 30 minuter innan Reclaim the streets annonserat att sitt möte skulle starta och vi förstod mer än väl att alla poliser skulle behöva finnas på plats då för att stävja brottsligheten. Strax innan klockan 18:00 hade därför nationalsocialisterna åter marscherat till sina bilar och börjat bege sig av.


Nöjda över segern i Östergötland och fyllda av kampglöd begav vi oss så hemåt. Medlemmarna från Norrköping och Linköping laddar för uppföljande aktiviteter medan nya möten planeras på otaliga orter. Framtiden tillhör den svenska arbetarrörelsen; Nationalsocialistisk front!