• Hem
• Partiet
• Politik
• Service
• Information
• Länkar
• Kontakt

Till kamp för de svenska arbetarna

Den första maj firas arbetarnas dag över hela världen. Traditionsenligt samlades därför Nationalsocialistisk front (NSF) för att agera språkrör åt de svenska arbetare som inte tror på klassplittring och kaos utan folkgemenskap och en vilja att föra Sverige framåt.

De svenska kroppsarbetarna har ofta tryckts ner i Sverige. I slutet av 1800-talet växte det därför fram en marxistiskt influerad arbetarrörelse som snabbt rönte framgång. Personer som August Palm och Hjalmar Branting tillhörde pionjärerna och dessa samlade snabbt missnöjda arbetare som krävde rättigheter. Bland kraven fanns 8 timmars arbetsdag, rätt till semester, inflytande och strejkrätt. Många av de tidiga socialdemokraterna var också engagerade i fackrörelsen som började organiseras i detta skede.

Med tiden, mycket tack vare de tidiga socialdemokraternas hårda arbete så har de svenska industriarbetarnas rättigheter stärkts. Till viss del har det skett på andra yrkesgruppers bekostnad. Exempelvis har böndernas läge försämrats. Men det svenska folket kan ändå vara tacksamma över en del insatser som den tidiga socialdemokratin gjorde. De enorma orättvisor som då fanns hade kunnat suddas ut genom en förnuftig politik men även genom den tidiga arbetarrörelsens hotfulla och aggressiva klasskampsretorik lyckades situationen förbättras.

Men det var då. Att fortsätta tala om klasskamp idag när löntagarnas situation förbättras är dock galenskap. De svenska arbetarnas situation måste ständigt bevakas och krav på bättre löner ska absolut ställas av de olika grupperna, inte minst från de grupper som arbetar med människor, som vårdpersonal. Det enda sättet i dagens Sverige att hävda sina intressen är att strejka och ställa till oreda. Den möjligheten bör därför användas, i väntan på bättre metoder.

Nationalsocialistisk front arbetar för en annan politik. Partiet ser varje svensk som lika värdefull oavsett bakgrund eller social ställning. Därför förespråkar vi folkgemenskap. Vi tror på en förnuftig politik där hela folkets intressen tas på allvar.

Det svenska folket är unikt. Det var en hård och karg natur som en gång gavs till oss. Våra kringvandrande förfäder beslutade sig dock för att slå sig ner och lyckades odla upp och bruka jorden. Våra fäder har lidit sig igenom kalla vintrar och missväxt. Hård fattigdom har stundom format vårt folk. Men vi har överlevt prövningarna och genom nya idéer, forskning och hög begåvning lyckats leva i symbios med vår natur och lär oss att älska alla årstider. Den vinter som förr kunde innebära döden för många svenskar innebär inte längre lidande utan istället mysiga kvällar med tända ljus, skidsemester och annan lyx. Det är våra förfäders hårda slit som givit oss dessa möjligheter.

Vårt folk är unikt. Därför blir det beklagligt att dagens så kallade ”arbetarrörelse” följer Marx ord ”Arbetare i alla länder – förenen eder” och menar att en svensk kroppsarbetare har mer gemensamt med en afrikansk kroppsarbetare än med en svensk företagare. Det är helt enkelt inte sant. Alla svenskar har samma historiska rötter som skapat våra gemensamma värderingar.

Överklassens ovilja att ”beblanda” sig med arbetarklassen och arbetarklassens kamp mot överklassen är något som kan förändras. Det finns fler likheter än olikheter. En svensk och en afrikansk arbetare har dock knappast något gemensamt. De har ingen gemensam bakgrund och ingen gemensam framtid. De svenska arbetarna har lyckats utveckla sina arbeten. Istället för att gå långa sträckor för att hämta vatten har de sett till att vattnet kommer till dem. De har kämpat för och fått kortare arbetstid, längre semester och så pass hög lön att de har en slant över efter att de betalat för livsnödvändigheterna.

Men de svenska löntagarnas rättigheter får aldrig tas för givet. Då kan vi lätt få försämringar.

Därför samlades Nationalsocialistisk front i år i Västerås för att presentera partiets politik. När man samlats vid en parkeringsplats kom ett flertal polisbilar och man diskuterade färdväg och mål. Eftersom Vänsterpartiet hade tillstånd att vara på torget så fick inte NSF gå dit. Istället hänvisades NSF till Slottsparken. NSF:s marsch gick bakom blågula fanor och trumslagare mot Slottsparken. Väl framme uppstod en mindre dispyt mellan polis och arrangörer. Arrangörerna hade lovats att få gå genom staden men stoppades vid Slottsparken. Polisen menade att NSF gått genom staden när man gått fram till Slottsparken medan NSF ville gå in i de mer centrala delarna.

Efter en stunds diskussioner gick NSF med på att stanna vid Slottsparken om tillstånd gavs för ett möte med tal och ljudutrustning. Ljudbilen kördes fram och högtalare togs fram. På andra sidan ån samlades intresserade för att lyssna och snart kunde mötet komma igång.

Förste talare var Jonas Andersson från NSF-Östergötland. Andersson talade om de svenska arbetarnas situation och gav sitt stöd till de svenska vårdarbetarnas kamp för en bättre lön. Gemensamt för dagens tre talare var att de lade fokus på de svenska kroppsarbetarnas situation.

Näste talare diskuterade sveket från de etablerade politikerna mot det svenska folket. Bland annat citerade han Mona Sahlins ord ”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats så ska den som heter Mohammed få jobbet.” Talaren menade att etablissemangets svek mot svenska arbetare aldrig kan accepteras.

Dagens siste talare var Mikael Johansson. Alla tre talarna höll mycket väl genomförda och innehållsmässigt intressanta och välskrivna tal. Många åhörare nickade instämmande. Den som vill se talen i sin helhet kanske kan kontakta polisen i Västerås som passade på att filma samtliga tal för att sedan kunna hårdgranska dem för att kunna undersöka om någon talare sa något som inte är lagligt. Att ta parti för svenska arbetare bör man nämligen helst inte göra, om åsiktspolisen får råda.

Efter talen gick deltagarna tillbaka till parkeringsplatsen som marschen avgått ifrån. Eftersom marschvägen blivit något kortare än vad nationalsocialisterna hade önskat så bestämde man snabbt att åka till Eskilstuna och genomföra en marsch där. Bilarna delade upp sig i mindre grupper och åkte åt olika håll.

När man skakat av sig de efterföljande polisbilarna återsamlades man i Eskilstuna och inledde vid 16-tiden en marsch genom staden. Slagorden ekade mellan husen i centrala Eskilstuna när nationalisterna marscherade fram. I Eskilstuna blev marschvägen betydligt längre och inte många som befann sig i de centralare delarna av Eskilstuna kan ha missat marschen.

Till sist ställde man upp på Fristadstorget framför statyn Arbetes ära. I Eskilstuna pågår en homofilfestival och över torget vajade en Pride-fana hotfullt för att påminna om homolobbyns framflyttade positioner. Det blev en stark kontrast när de blågula frihetsfanorna ställdes upp på torget och talarna började framföra sin arbetarvänliga politik.

Eftersom marschen gått genom de centrala delarna av staden så hade många sökt sig till torget för att lyssna och talarna drog många applåder. En svart familj stod också och applåderade ivrigt tills de kom på att den arbetarvänliga politik som presenterades inte inräknar dem varpå de gick från platsen. En osvensk kioskägare greppade snabbt telefonen och ringde till en vän och sa upphetsat ”ta med alla svartskallarna och kom nu. Jag hinner inte förklara, kom nu. (…) Okej, men kom ensam då, men kom nu”. Därefter gick han till polisen för att förmå de två polismännen att stoppa mötet.

Efter att talarna applåderats av den ljusare delen av Eskilstunas befolkning som samlats ställde deltagarna åter upp och gick från platsen.

Den första maj blev en succé för Nationalsocialistisk front (NSF). Ett tack till alla som slöt upp, inte minst de människor som stannade och lyssnade i Västerås och Eskilstuna.

Vill du se fler bilder kan du läsa det korta reportage som publicerades minuterna efter demonstrationerna.

 

Prenumerera  Avsluta prenumeration

Starta en prenumeration på vårt nyhetsbrev för att få aktuell information direkt till din e-post. Klicka här för att se tidigare nyhetsbrev.

• 
• 
• 
•