• Hem
• Partiet
• Politik
• Service
• Information
• Länkar
• Kontakt

Minnesceremoni för omkomna partikamrater

Den 23 december år 2000 omkom fyra av Nationalsocialistisk fronts partikamrater i en tragisk bilolycka då de kraschade in i en betongpelare, på väg hem från en tillställning arrangerad av den då unga lokalavdelningen NSF-Kristianstad. Minnet av Daniel Bergholm, Henrik Jönsson, Andrée Petersson och Rickard Nolander lever kvar och varje år arrangerar NSF-Skåne i början av januari ett fackeltåg till deras minne. Marschvägen ringlar sig fram den sista vägen de färdades i sina liv strax utanför centrala Kristianstad.

Den 13 januari hölls årets upplaga av minnesceremonin, den sjunde i ordningen. Ett 50-tal personer samlades i Kristianstad för att gemensamt marschera mot den viadukt där partikamraterna omkom för lite mer än sex år sedan. Ledda av fanbärare så gick ett fackeltåg den lite drygt 2 kilometer långa vägen till olycksplatsen.

Väl framme radade de upp sig i formation, och ett kortare anförande hölls av Anders Ärleskog från NSF:s riksorganisation. Ärleskog berättade om hur han nåtts av beskedet om de omkomna kamraterna 2000, och om hur han tyckte det var starkt av det då ganska så nybildade NSF-Kristianstad att ständigt ha fört den kamp vidare som de omkomna var trogna in i döden samt att denna kamp måste fortsätta. Ärleskogs anförande följdes av ett anförande av Simon Lindberg, länsledare för NSF-Skåne. Lindberg höll ett längre tal som blandade saknad och sorg över de omkomna med starka appeller om fortsatt intensifierad kamp för nationalsocialismen:

Vi anordnar denna marsch år efter år för att visa en sak: och det är att våra partikamrater betyder allt för oss! Vi nationalsocialister är ett brödraskap av frihetstörstande män och kvinnor och vi lämnar aldrig någon bakom oss. Inte ens i döden. Nej, enade vi stå och söndrade vi falla.

- Jag ser en mörk framtid fylld av tunga moln. Verkligheten är inte som en Hollywoodfilm där det goda alltid segrar till slut. Nej tvärtom så är sanningen den att ondskannår allt fler segraroch ljuset trycks undan allt mer i vårt Sverige där godhjärtade unga killar genom ödets nyck får offra sitt liv medan ondskans hantlangare tillåts leva. Inte heller kommer någon mantelbeklädd superhjälte att komma och rädda oss när vårt folk dras mot ruinens brant. I verkligheten, i Kristianstad, i Skåne, i Sverige är det som gäller att du och jag, vi allihop tillsammans, måste föra en kompromisslös kamp mot ondskan! Vi måste hedra våra omkomna partikamrater, de som gav vad de kunde för kampen medan de levde, och vi måste bära fanan med Vasakärven på vidare från den plats där de som dött satte ned den.

- Daniel Bergholm, Henrik Jönsson, Andrée Petersson och Rickard Nolander. Ni var förebilder för vårt folk och gick i ledet längst fram för att återvinna svenskarnas frihet! Jag ser upp till er och hoppas innerligt att min son och alla de andra födda i hans redan förrådda och bespottade generation av svenskar växer upp och blir lika starka människor som er.

Jag hoppas att länken mellan fornstora dagar och framtiden suddas ut, och att vi svenskar kan enas för att föra den kamp som ni stod för till seger! Att vårt folk, i ert och alla andra hädangångna folkfränders namn kan resa sig och att vi tillsammans med våra nyfödda och ännu ofödda söner och döttrar kan återta vårt land till oss rättmäktiga ägare!

Efter talen så marscherade nationalsocialisterna samma väg tillbaka, lika disciplinerat, tyst och värdigt som marschen till platsen hade genomförts. Detta var en ärofylld ceremoni till minne av Nationalsocialistisk fronts omkomna partikamrater och, som vanligt, en bra start på det skånska nationalsocialistiska kampåret.

NSF-Skåne vill passa på att tacka alla deltagare!