• Hem
• Partiet
• Politik
• Service
• Information
• Länkar
• Kontakt

Salemmanifestationen 2005

Den 9 december 2000 mördades Daniel Wretström bestialiskt av ett svenskfientligt främlingsgäng i Salem. Detta dåd fick nationalister över hela Sverige att reagera och en vecka efter mordet marscherade 1000 nationalister i Salem för att protestera mot det svenskfientliga våldet och för att hedra Daniels Minne.

Sedan år 2000 har utvecklingen knappast gått en positiv väg, antisvenska överfall sker nu mycket frekvent över hela Sverige, grova våldtäkter, gruppvåldtäkter, rån och mord är inte något ovanligt utan snarare ett dagligt inslag i det demokratiska, mångkulturella Sverige av idag. Med förfallet följer dock en svensk resning till motstånd mot övergreppen och förintelsen av vårt svenska folk, något som väl syns i nationalismens framgångar. Varje år sedan mordet har det arrangerats en marsch i Salem och varje år har en stor samling nationalister samlats för att protestera mot vanstyret av Sverige och svenskfientligheten. De senaste åren har dock diskussioner förts inför varje manifestation om att det politiska budskapet skall tonas ned, något som kan ligga till grund för att det samlats något färre personer de sista åren då en majoritet av deltagarna är där inte främst för att beklaga utvecklingen utan för att vilja få till en förändring och lyssna till vilket alternativ som presenteras av de nationella rörelserna. Klockan 16.00 började allt fler personer samlas vid Rönninge pendeltågstation och strax före 17.00 hade de sista stora skarorna anslutit sig, uppställningen på led om fyra och fyra var färdig och marschen med tända facklor påbörjades. Likt tidigare år gick marschen tyst och värdigt upp till den plats där Wretström mördades. Vid podiet nedlades blommor och ljus tändes. Enligt salemfondens funktionär med uppdrag att räkna deltagarna räknades till ca 1200 som deltog i själva marschen och sedan uppskattas samlingen vid mordplatsen ha uppgått till ca 1400 då funktionärer, sena deltagare och fler intresserade anslutit sig.

Som inledning på kvällen spelade ett par trubadurer låten ”Lilla mor”, en sång som skrevs veckan efter mordet på Daniel Wretström och som finns med på skivan Daniel Wretströms eftermäle av Svensk Ungdom. Konferencier för kvällen var Dan Eriksson som hälsade alla välkomna och presenterade årets första talare, Henrik Johansson från Nordiska Förbundet. Johansson talade bland annat om det paradoxala i att främlingar och styrande gång på gång uttalar sig hetsande mot svenskar utan att ett rättsligt efterspel är att vänta dem, samtidigt som svenskar som uttalar sig det minsta kritiskt mot främlingars inblandning i brottsstatistiken sänds i fängelse. Efter Johanssons tal presenterades Anders Ärleskog, Nationalsocialistisk front. Ärleskog talade om vikten av organiserat motstånd och att det politiska arbetet måste fortgå hela året:

Vi samlas här i Salem varje år för att ge uttryck för att det får vara nog nu. Vi har blivit tillräckligt berikade av de styrandes mångkultur! Samtidigt som vi sörjer döda kamrater vore det en skymf mot dem att stanna vid enbart detta. Det vore ett hån mot deras minne att bara gå här med böjda huvuden istället för att aktivt arbeta för att skapa en förändring som en gång för alla sätter stopp för mångkulturen och de antisvenska angreppen.
Vad kan då göras för att skapa en förändring? Att vi samlas här är ett gott initiativ men långt ifrån allt, det finns väl knappast någon som fortfarande hyser en förhoppning om att Göran Persson, Thomas Bodström och de andra folkförrädarna i regering och riksdagen skulle ta vår marsch här som en anledning till att förändra något? Och varför skulle de vilja göra det, det är ju detta samhälle de kämpar för!

Efter Ärleskogs kraftfulla tal pratade sedan Robert Almgren, ND. Almgren påpekade att han tyckte det var mycket positivt att manifestationen förändras "till ett verkligt folkligt arrangemang utan vare sig politiskt riktade tal eller andra politiska uttryck".

Magnus Söderman från Svenska Motståndsrörelsen, talade sedan om situationen i dagens Sverige och vikten av att agera. -Kan vi acceptera detta vanstyre?, frågade han samlingen och fick ett enat ”Nej!” till svar.

Som siste talare var Lutz Giesen från Tyskland som talade om anledningen till dagens problem och hur den nationella kampen växer sig allt starkare över hela Europa:

Nästan varje dag förekommer det attentat och överfall. Just därför är vårt motstånd så nödvändigt. För detta är inget problem som demokraterna står att lösa. För detta problem har de själv skapat i tanke och i handling. Fler kommer att falla offer i vår gemensamma kamp för ett fritt europa och fria länder. Vem som helst av oss kan redan imorgon falla offer för mördarbanden. Men trots det får vi aldrig ge upp. Framtiden tillhör oss, leve det fria folkets europa.

Som avslutning på kvällen spelade sedan trubadurerna igen. Denna gång var det låten ”Farewell my brother” som fick avrunda kvällen innan deltagarna marscherade tillbaka till samlingsplatsen för att åka hemåt.

På den-svenske.com rapporterades det om händelseförloppet kring manifestationen under hela dagen med aktuella uppgifter och bilder från platsen. Läs mer här.