Fredagen den 21 november 2008

Minnesafton i Linköping för Gustav II Adolf

Söndagen den 6 november var det 373 år sedan Gustav II Adolf stupade i slaget vid Lützen 1632. Det är tradition för nationalister att uppmärksamma och hedra minnet av "Lejonet från Norden" denna dag, och därför anordnade NSF-Östergötland en minnesafton till hjältekonungens ära.
Deltagarna, som kom från hela länet samt en handfull kamrater från Småland, slöt upp vid 16-tiden. Efter att alla slagit sig ned och umgåtts en stund, dukades det fram för middag där samtalen fortsatte mellan deltagarna.

När alla var klara med maten tog Göran Jonsson från NSF-Norrköping till orda och återgav en redogörelse om Gustav II Adolfs uppväxt och hans framgångar som krigarkonung. Jonsson berättade bland annat om hur Gustav II Adolf redan som barn var orädd och fascinerades av sin faders, Karl IX, krigsflotta. Vidare berättades om hur Gustav II Adolf, till skillnad från dagens giriga makthavare, offrade sitt eget bordssilver för att fylla på den tomma statskassan. Jonsson fortsatte med att berätta om viktiga årtal och händelser ur konungens liv ända fram till slaget vid Lützen där Gustav II Adolf stupade som en sann hjälte, längst fram i leden av sin här under ropet ”Följ mig mina tappra gossar”.

Efter detta var det så dags för fika och under tiden som detta avnjöts framförde Jonas Andersson, länsledare för NSF-Östergötland, ett tal. I detta betonades vikten av att minnas och känna till sin historia, samt så pekade Andersson på hur snedvridet samhället är där främlingen Ibrahim Baylan sitter som skolminister och tillåts påverkar hur läroplanen ska se ut för svenska barn och ungdomar och vad de ska lära sig i skolorna om till exempel svensk historia. Vidare drog Andersson paralleller mellan hur dåtidens konungar likt Gustav II Adolf gav det yttersta offret för sitt land, nämligen sitt liv, medan dagens styrande säljer sin själ, förråder vårt land och vårt folk, för några ynkliga silverpenningar. Andersson menade vidare att det är vi svenska nationalsocialister som måste gå i bräschen för att återupprätta svenskarnas offervilja och heder.

Någon timme senare började folk bege sig hemåt nöjda över kvällen och stolta över att ha en sådan ärofull historia som vi svenskar faktiskt äger.