Onsdagen den 7 januari 2009

Demonstration för Folk och Nation i Linköping

Lördagen den 29 oktober genomfördes demonstrationen i Linköping som kom att bli en demonstration inte bara för folk och nation utan även en uppvisning i total disciplin och ordning. Demonstrationen som utlysts sedan länge har givit stor uppmärksamhet i den lokala pressen och under en veckas tid har olika journalister, politiker och ”proffstyckare” förfasat sig över NSF:s framsteg i Östergötland. Till skillnad från vad som är brukligt i den svenskfientliga median intervjuades även Jonas Andersson, ledare för NSF-Linköping och Länsledare i Östergötlands län, där information om partiet kom ut på ett positivt sätt trots journalistens desperata försök att vinkla informationen från reportaget. Inför demonstrationen fanns två samlingsplatser på olika tider där först tillresta samlades som sedan slöt upp med de lokala aktivisterna i anslutning till den slutgiltiga samlingsplatsen på Borggården vid Linköpings slott. Genast ställde deltagarna upp med fanborg i täten och gick i ordnad formation fram till samlingsplatsen där halt gjordes och ytterligare deltagare anslöt sig till kolonnerna. Efter att polistillståndet var klart ändrades först och främst tillståndet för demonstrationen så att tiden för avmarsch tidigarelades. Väl på plats började sedan polisens enträgna arbete med att få stopp på NSF:s demonstration. Trots att tillstånd var klart för demonstrationen möttes arrangörerna på plats med beskedet från polisen att demonstrationstillståndet var indraget och att NSF nu skulle förbjudas att marschera på grund av att ”säkerheten inte kunde garanteras”, som det så fint kallades. Efter att arrangörerna meddelat att de inte tänkte acceptera ett nej utan tänkte marschera ändå och dessutom inte hade några som helst problem med att sköta säkerheten utan polisens hjälp kallade polisen genast in förstärkningar. Om förstärkningarna inledningsvis var avsedda att hindra NSF från att demonstrera eller ej framgick inte men efter att arrangörerna fortsatt kräva en avmarsch var polisen tvungna att följa sitt tagna beslut om demonstrationstillstånd och tiden för demonstrationstillståndet gällde nu istället hela dagen istället för ett visst antal timmar. Nu påbörjades en försening av marschen då polisen ansåg sig ha fullt upp med att hindra motdemonstranterna från att vandalisera staden, angripa polisen och förstöra privat egendom vilket medförde en inväntan av deras förstärkningar från Stockholm och Södermanland. Arrangörerna passade under tiden på att gå fram till de ”revolutionära antifascisterna” för att se om de verkligen var något säkerhetsproblem och mycket riktigt var det även den här gången en skara av idel minderåriga pojkar och flickor som tillsammans med rasfrämlingar gapade halsarna hesa om att de skulle ”Krossa nazismen här och nu!” samtidigt som ett polisband av plast var det enda som hindrade dem från att försöka sig på något annat än gälla skrik. Under väntan ordnades musik på platsen och med nationell musik ekandes mellan husen blev väntan genast mycket trevligare. Vid ett tillfälle började det dock kastas diverse saker mot uppställningen som trots det höll disciplinen och lät partiets sköldbärare fånga upp det mesta av de få projektiler som nådde fram. Efter att polisen blivit informerad om att NSF hade för avsikt att driva bort motdemonstranterna om de inte genast löste situationen började polisen sköta sitt arbete och fick stopp på kastningen. Något senare gavs klartecken för demonstrationen och fanborgen med det ca 150 man starka demonstrationståget började sakta marschera. Vad som sedan kom att utspela sig var sannerligen en uppvisning i disciplin då marschen påbörjades. Först körde lastbilen som under hela demonstrationen spelade låtar så som ”Folk i Gevär” och ”Friheten leve”, sedan kom fanborg, trumslagare, uniformerade och icke-uniformerade nationalsocialister, samt sköldbärare utmed demonstrationstågets sidor. Strax efter marschen påbörjats insåg polisen att det skulle kunna gå hett till varför de kommenderade fram kravallpolis och två piketbussar precis framför demonstrationståget. Från sidogatorna sprang sedan maskerade barn och försökte kasta saker på demonstrationståget, något som misslyckades kapitalt då sköldbärarna arbetade mycket effektivt med att fånga upp allt som nådde fram. I något som måste ha varit motståndarnas främsta försök att störa demonstrationen försökte de blockera vägen men då demonstrationen fortsatte framåt mot dem vände de snart och började springa från platsen medan de kastade ett antal flaskor, flaskor som inte träffade annat än sköldar och mark. Demonstrationen fortsatte framåt, formationen hölls intakt och ingen lät sig provoceras till att bryta leden. Medan de svenskfientliga gjorde sitt yttersta för att visa folket sitt sanna ansikte då de kastade sten genom butiksfönster och slängde cyklar, sopbehållare med mera i vägen drevs de undan för det svenska alternativet ända tills Lilla torget, där talen skulle hållas, var nått. Här ställdes först lastbilen med högtalarutrustning upp och framför den fanbärare och demonstranter. Den första talaren, Jonas Andersson, presenterades av Renée Ellilä, gruppledare i Vimmerby-Hultsfred, som under dagen var konferencier. Andersson inledde talet med att meddela att NSF kommer att kandidera i kommunvalet i Linköping vid nästa val och fortsatte sedan med att tala om vikten av att svenskarna inser att demokratin aldrig kommer förbättra Sverige.
"För att åter vända blickarna mot Sverige så har det väl knappast undgått någon att trots Socialdemokraternas och de övriga demokratiska partiernas löften inför val efter val och med största säkerhet även inför kommande val, så har dessa löften förvandlats till lögner och svek gentemot det svenska folket. Arbetslösheten har ökat, likaså kriminaliteten där brott mot svenskar begångna av främlingar i form av våldtäkter och personrån blir allt vanligare. Likaså har, trots Göran Persons löften, så har det sociala skyddsnätet rämnat vilket leder till ökad rotlöshet, alkoholism, och narkotikamissbruk. Men det finns alternativ till denna misär. Vi, Nationalsocialistisk front, är detta alternativ. Vi ska återskapa det svenska folkhemmet där svenskarna och det svenska sätts i första hand.” (Anderssons tal i sin helhet går att läsa här).
Efter Jonas Andersson talat presenterades näste talare, Rickard Ekman, Länsledare för Stockholms län. Ekman talade om de allt mer desperata metoder makthavarna tar till för att försöka stävja oppositionen, denna desperation som är ett tydligt bevis på deras rädsla för den växande frihetskampen.    
”För några dagar sedan skrev kristdemokraten Michael Anefur och socialdemokraten Helene Fritzon i Kristianstadsbladet, angående NSF:s tillväxt i Kristianstad, att partiet bör bemötas med, citat: 'försvårande av förhyrning av lokaler, granskning av hemsidor, kartläggning av aktiva, störande av aktiviteter' och man kräver att polisen, Säkerhetspolisen SÄPO, statliga myndigheter och media tar ett, vad de kallar, 'gemensamt ansvar' för att bekämpa nationalsocialisterna. Vad det s k gemensamma ansvaret innebär vet vi; förföljelse av meningsmotståndare och inskränkningar i de medborgerliga rättigheterna. Kort och gott; att förtrycka sitt eget folk, och att förtrycka de som vågar opponera sig mot den alltmer urspårade samhällsutvecklingen. Regeringen har i dagarna genom Tomas Bodström även yrkat på att polisen ska få genomföra hemliga husrannsakningar och hemlig buggning mot personer som inte ens är misstänkta för brott, enbart i s k preventivt syfte. Allt under täckmantel av att vilja 'bekämpa terrorismen'. Vad det verkligen visar på är istället att makthavarna är rädda, att de börjar känna att deras järngrepp kring folket håller på att släppa, att alltfler människor lär sig tänka själva. De fruktar sitt eget folk, för de vet att de inte agerat och inte agerar för folkets väl. De vet att de är parasiter, och alltfler svenskar börjar förstå det också.” (Ekmans tal i sin helhet går att läsa här).
Dagens siste talare var den för nationalister välkände talaren och föreläsaren Björn Björkqvist. Björkqvist bemötte lördagens artikel i Corren där Emerich Roth spridit lögner om Nationalsocialistisk front. Han kunde konstatera att Correns enda syfte med artikeln var att ge Linköpingsborna en skev uppfattning om vad NSF står för. Flera gånger under talet vände han sig direkt till de motdemonstranter som tryggt stod bakom polisen och ropade om att krossa fascismen. Han förklarade att han förstod varför de skrek: "Ni är rädda för att er skeva verklighetsuppfattning ska rubbas. Ni är rädda för att få höra sanningen eftersom ni vet att er ideologi inte håller för djupare granskning", sade han bland annat. Han förklarade också att han förstod varför det kommit så många invandrare för att visa sin avsky mot nationalsocialismen: "När vi har tagit makten så kommer ni att utvisas, så självklart är ni motståndare till oss!". Efter talen ställdes det åter upp för avmarsch, denna gång för en tyst manifestation med fanorna i täten utbytta mot sköldar då tillståndet endast omfattade marschen till demonstrationsplatsen. Polisen försökte nu tvinga demonstranterna att åka bussar från platsen, något som givetvis inte godtogs, och strax började marschen tillbaka till utgångspunkten. Marschen tillbaka var även den värdig och disciplinerad, till skillnad från de svenskfientligas uppförande som visade på samma ”mod” som tidigare. Vid några tillfällen kastades saker mot deltagarna men då sköldbärarna fortsatte fånga det som kastades verkade de tröttna, nämnas kan dock att det även nu förekom skadegörelse. Polisen brydde sig nu inte nämnvärt om motdemonstranterna utan lät dem komma ända fram till demonstrationståget, varpå dessa stannade abrupt och nöjde sig med att gå vid sidan av tåget när tanken på att det faktiskt skulle kunna bli konfrontation avskräckte dem från att närma sig ytterligare. Efter en ordnad återmarsch avslutades sedan dagens demonstration. Demonstrationen i Linköping var inget annat är en total seger. Trots att polis och svenskfientliga försökte stoppa demonstrationen genomfördes den och tal hölls på den plats som var bestämd sedan tidigare. Spaltmeter av utrymme har givits till Nationalsocialistisk front i den svenskfientliga median, som även om avsikten varit att smutskasta partiet skapat ett intresse för vad det verkligen står för, ett intresse som kommer vara till gagn vid det fortsatta spridandet av politiskt material i staden. Nationalsocialistisk front visade genom disciplinen och ordningen på vilken skillnad det är mellan det alternativ partiet företräder och det som de svenskfientliga försöker framlägga som ”bra för Sverige”. Nationalsocialistisk front vill passa på att rikta ett stort tack till samtliga deltagare vid demonstrationen och särskilt till sköldbärarna som gjorde ett utomordentligt arbete. En film från demonstrationen går att se här.
www.nsf.nu
2005-10-31